Ibland blire inte som man tänkt sig...

Idag var ju dagen då vi planerat att fara till Ragunda och hälsa på Henriks kusin, samt åka till Thailändska paviljongen och Döda fallet... men så blidde det inte. Dagens "utflyktsmål" blev istället Sundsvalls Djursjukhus, då vår älskade Kerstin blivit dålig.
 
Egentligen började det i torsdags, efter att vi kom hem från Västanåfallet. Efter ca 1/2-timma när vi kommit hem så kräktes Kerstin, och vi tänkte inte så mycket mer på det eftersom det var första bilturen vi gjorde med henne, så vi gissade att hon vart lite åksjuk. Hon åt mat som vanligt, men kräktes sen igen. Och igen... och igen... och flera gånger natten mot fredagen.
 
På fredagmorgon kräktes hon en gång, sen vare lugnt. Jag googlade lite om skonsam mat till hund, och kom fram till att kokt färs - i detta fall älg - skulle va det bästa. Hon fick små portioner med jämna mellanrum, och åt och drack vatten som vanligt. Hon var dock aningen slöare än vanligt. Inte alls lika busig och pigg, men jag tänkte att det berodde såklart på att hon kräkts kvällen/natten innan. 
 
På kvällen var vi bortbjuden på middag (mer om det i ett annat inlägg) och jag sms'ade frenetiskt med barnen som var hemma och fick uppdateringar om hur Kerstin mådde. Verkade lugnt, förutom att hon var trött. Strax efter kl 20 får jag ett sms om att hon kräkts igen. FAAAEEN!!! Börja bli orolig på riktigt... 
 
Kom hem i bra tid, och Kerstin var ändå hyfsat pigg, men jag bestämde mig för att sova nere på soffan i vardagsrummet för att ha koll på henne. Hon sover nämligen alltid på nedervåningen numera. Hade skitsvårt at somna då jag oroade mig så mycket. Hon ville varken ha nån mat eler dricka nå vatten. Å sen började hon kräkas igen... både vid 02 och 05... strax efter 07 gick jag ut med na, och sen in och satte fram köttfärsen och vatten. Hon vägrade... Ringde veterinären och fick tid att komma in 10.00. 
 
Jag är ju aldrig sjåpig vare sig med barn eller djur, men en sak vet jag, och det är att valpar (och små barn!!) väldigt snabbt blir dåliga om de blir uttorkade, och eftersom Kerstin både mat- och vattenvägra var det bara å fara in.
Tog en temp på henne innan, och den visade 38,8 vilket är normalt för en valp. Tack å lov för det :)
 
Väl på Djursjukhuset fick vi skriva in henne och en vet. undersökte henne och tyckte att hennes allmäntillstånd var väldigt bra ändå. Hon ömmade ingenstans, buken var mjuk och hjärta och lungor lät fint. Jag och Henrik for därifrån, vi skulle handla lite, och det gick inte mer än kanske 20 minuter så ringde veterinären och berättade att de röntgat henne, och hittat nått i buken som såg ut som en nål (!!!!). Det skulle bli operation för att få ut "nålen", och sen skulle de ringa. Stackars min lillgumma ❤️
 
Sen har jag varit hemma hele dagen mä telefon i näven och bara väntat å väntat...Tillslut, för ca en timme sedan så ringde det äntligen!! Veterinären som operarade henne var det, och han berättade att när de hade öppnat upp henne så hittade de ingenting. Tarmarna var hela och fina - men han såg en stor böld vid magmunnen. Den hade han skurit hål på, och den var alldeles fylld med var (uuäääk!!!) Han hittade fortfarande inte "nålen", men efter att ha gått in från andra hållet, liksom utsidan av där bölden satt, så hade nått vasst trasslat sig in i "köttet". Det var alltså ungefär som när vi får en träflisa i ett finger, ni vet om man inte tar bort den mä en gång, så blir det alldeles varigt runt i kring. Detta var vad som hänt, fast i magmunnen då. Så bölden tömdes som sagt, det lilla "föremålet" togs bort, och sen syddes hon ihop. 
 
Han sa att det var ingen nål, utan snarare som en hård tråd av nått slag. Det var ingen metall i alla fall, men han var som sagt osäker på vad det var. Så det var inge konstigt att hon kräktes... tänk själv med en stor varböld i sig... huuuua.... 
 
Nu får hon dropp, smärtstillande och antibiotika, och har vi tur får vi hämta hem henna redan i morgon. Som jag hoppas och längtar !!! De skulle ringa mig i morgon under dagen, så nu väntar jag ivirgt på det så vi kan få hem våran älskling och hon kan få läka och återhämta sig hemma i lugn och ro.
 
Jag är såååå tacksam att operationen gick bra, och att vi fick hjälp på en gång, men naturligtvis är jag fortfarande orolig eftersom hon inte är hemma. Håll nu tummarna att allt går bra så vi får ett positivt samtal i morgon. Tack för all omtanke på Instagram och Facebook. Det är skönt med en blogg där man kan skriva allt och hänvisa till eftersom ni är många som skrivit till mig och frågat. Puss & Kram på er alla 😘
 
Lill-Kerstin i väntan på att veterinären ska undersöka henne...
#1 - - Linda/Candygirl:

Vilken tur de hittade felet. HOppas det läker fint nu också.

#2 - - Linda/Candygirl:

Vilken tur de hittade felet. HOppas det läker fint nu också.