Älskade Kerstin 💕

Ja men tänk att vi fick hämta hem henne redan idag. Goa, härliga, underbara Kerstin. Hon blev så otroligt glad när hon såg oss, och det kändes helt underbart. Vi har ju trots allt inte haft henne speciellt länge hos oss, men tydligen tillräckligt för att hon ska veta vem hennes familj är ❤️
 
Hon fick 2 sorters antibiotika utskrivet eftersom det finns en infektionsrisk eftersom hon är sydd även inuti buken. Det rinner lite gegg från ena näsborren som kommer från det inre op-såret så antibiotika är extra viktigt ifall hon skulle dra ner det i lungorna och drabbas av aspirations-pneumoni vilket kan vara livsfarligt.
 
Detta ska hon äta i 7 dagar, morgon och kväll. Har nyss gett henne kvällsdosen, och det gick hur bra som helst. Gömde tabletterna i lite mjukmat, och det märks så tydligt att hon redan mår så mycket bättre för hon både äter och dricker för glatta livet :) Hon fick också smärtstillande i form av en lösning som jag sprutar in i kinden, alltså i munnen. Det var tydligen någon typ av opiat så hon kunde bli lite "hög" sa veterinären :) Att det yttrar sig som trötthet är grymt bra just nu eftersom hon har ganska strikta restriktioner om vad hon får göra och inte...
 
Det är här det svåra kommer... Tratt ska hon ha i 10 dagar, för att inte slicka på såret, och det är ju piece of cake. MEN, under 3-4 veckors tid får hon inte springa (!!!!), busa, hoppa, klättra eller gå i trappor, pga att de inre stygnen tar betydligt längre tid på sig att läka. Som det står i brevet vi fick, så är det inte fullständigt stabilt invändigt förrän 8-12 veckor... men asså hallåååå... MISSION IMPOSSIBLE eller vad ?!!!!!
 
Tack å lov har hon inte lärt sig att hoppa upp själv i soffan, det är hon för liten för, och trappan upp till övervåningen stänger vi av med nån tillfällig grind. Fine långt. Hon får inte vara ute lös eftersom hon inte får springa, så det blir koppel-promenader åtminstone i 3 veckor framöver... Men att hon inte får busa ?!!! Ja men tjena vad lätt!!! Det är för att hon inte får liksom "hoppa" och sträcka ut. Tänk hon och Sven som busar dagarna i enda... blir ju superlätt att ha koll på *NOT* !!!
 
Vad var det då som orsakat denna pers? Ja... vi fick "hittegodset" i en liten plastpåse, och jag vette tusan vad det är. Troligen är det nån typ av böjlig metall, och Alexander, Henriks son hade en teori att det kanske kunde va en sån där pigg från en stålborste...ja...vem vet... det kommer vi aldrig få svar på. Det är som sagt ingen nål, det är den för mjuk för, och den har inga skarpa kanter som typ en synål har. Jag tog ett foto på den, la en tjuga brevid så ni får se storleken. Fatta hur nått så litet kan ställa till så stor skada!!! Men den hade som sagt ätit sig in i bukväggen...
 
Men vad gör man inte för sina älsklingar? Nu äre bara å kämpa  och se till att Kerstin får läka ihop i lugn och ro, och det var som veterinären sa... "det är ju en valp, så ni får helt enkelt göra så gott ni kan och det kommer duga". Det är ju omöjligt att inte låta henne vara "valpig" :) 
#1 - - Linda/Candygirl:

tänk att nåt så litet kan orsaka så mycket problem. Stackars liten. Hoppas det läker fint nu.