Insamling till Cancerfonden, Rosa Bandet !

Ja nu är det så att jag har startat en egen insamling till Rosa Bandet, som jag kallar för "Med tanke på Sandra". Pengarna går oavkortat till cancerforskningen, så det är alltså inte vi själva som får några pengar om nu någon trodde det. Jag är ganska försiktig annars med att skänka pengar till "välgörenhet", men till cancerforskningen bidrar jag gärna, då jag vet att pengarna kommer fram och används till på rätt sätt.

Så nu ber jag Er, att med tanke på Sandra, och alla andra människor som är drabbade, skänka en slant till cancerforskningen och Rosa Bandet (bröstcancer). Alla bidrag är värd lika mycket, om det så bara är en tjuga.

Antingen kan man SMS'a och skänka 50 kr (fungerar bara från Sverige) eller så kan man betala in via internetbank, eller bankkort, vilken summa man själv vill.

Ni hittar insamlingen till höger här på bloggen, och era namn presenteras på sidan (om ni vill) efter att ni lämnat ert bidrag. Tack på förhand


Nu kör vi !! Dags att bekämpa cancerjävulen !!

Mammografi & Hollywoodfruar

Just'ja... det hände ju 2 stora saker i måndags. Jag klippte ju mig som alla vet, men före det gjorde jag något mindre roligt, nämligen MAMMOGRAFI för första gången i mitt liv. Det gick hur bra som helst, och tack och lov såg allt bra ut. Jag fick svar på en gång och allt var som det skulle. Såååå skönt !!!! Det var en jättegullig tant som gjorde mammografin, och visst, jag har ju gjort roligare grejer, men vad äre alla gnäller över egentligen ??? Har hört så många skräckhistorier om hur ont det gör. Guuu' så fjantigt säger jag bara. Då har man inte haft riktigt ont. Det är klart att det kändes, dom drar ju och plattar ut tuttarna, men ont ?? Nä det skulle jag inte påstå.

Känslan att stå i bar överkropp var mer obehaglig än själva undersökningen.

Sen tänker jag på allt helvete som Sandra går igenom oxå. Skulle aldrig ha mage att gnälla över en undersökning, tänk på all skit hon måste göra. Cellgifter, strålning, åtskilliga mammografier, tappa hår, må piss, etc. etc. Nä, jag gnäller då inte över småsaker !!

Nu ska jag dock gnälla, eller inte gnälla egentligen...utan mer analysera (HAHA) och vräka ur mig lite skit !!!
Ni som sett Svenska Hollywoodfruar på Tv3, NI kommer förstå vad jag menar. För er andra blir det förmodligen tråkig läsning.


Gunilla Persson, alltså är hon på riktigt???? OM hon är det, så är det skandal att hon får ha barn överhuvudtaget. Alla ni som tror att dottern Erika kommer börja knarka räcker upp en hand !!! Alltså mamman torterar ju denna stackars flicka så jag har aldrig sett nå liknande. Jag tror att allt som Erika vill, är att få vara ett helt vanligt barn, medans äckliga mamma pressar henne och tvingar henne att försöka bli barnstjärna, något som hon tyvärr aldrig kommer att lyckas med till mammans förtret.

I förra programmet kunde man höra mamman fråga dottern Erika "vad är det du vill Erika" varpå Erika svarade "jag vill bli a singer och en entertainer"... jo men tjena.... det var så jädra inövat att jag aldrig hört nå värre. Erika har feber, är döförkyld och mår skitdåligt, ändå tvingar äckliga mamman henne till att sjunga och hålla på. Och som i senaste programmet, Erika kräktes. Vad säger mamma Gunilla då ????? Jo stenpuckot säger "Erika det är gud som gör att du kräks. Det är guds vilja. Gud gör så att du kräks upp det dåliga så du ska kunna sjunga".

Asså jag döööööööööör !!!!!! Sen har hon lärt dottern 2 sånger, som man fått höra om och om igen. "When you wish upon a star" och "Over the rainbow". Låtar som hon ALDRIG skulle valt själv. Hade detta varit i SVerige hade jag anmält henne till socialen. Men nu är det USA. Där man FÅR göra så här. Sinnessjukt !!!

SE DET VIDRIGA KLIPPET HÄR !!!!!!!

Sen tror Gunilla att hon själv är SVINDUKTIG skådis. HAHAHAHAHAHAHA, jag lovar att hon är det sämsta man sett i ett par skor !!! Hon lever i entragisk, patetisk fantasidröm och jag vill bara skaka om henne å säga "VAKNA UPP !!!!!!!"

Ja vad säger ni?? I klass med Julia Roberts va ;)  ???


Nyfriserad !!

Ja, så här är det med mina frisörbesök. När jag var barn gick jag regelbundet, det såg kära mamma till, men sen när man flytta hemifrån vart inte frisören prio 1 om man säger så. Har alltid klippt och färgat mig själv. 1997 klippte jag mig, och sen inte förrän 2004... å så nu 2011. Ser ut att vara vart 7:e år *ASG* !!!

Hur som helst, nu har jag i allafall bestämt mig för att gå liiiiite oftare, och jag är grymt nöjd med min frisör Sussie, på Sussie's Hårfix i Sundsvall. Hon är inte bara frisör utan mamma till barnens kompisar oxå, så jag känner henne sen förut :)

Hon fick i princip fria händer, och mitt sega, slitna hår som hade kvalitén av gammalt gummiband föll sakta men säkert och det kvarvarande håret förvandlades mer och mer till en frisyr :)

Känns lite ovant, men inte så mkt som jag hade trott. Har nog redan vant mig *haha*...
Iphone-bilder så ha lite överséende med kvalitén...








Utväxten ska jag ta hand om en annan dag... å sen är ju håret plattat nu... får se hur det blir när jag har tvättat håret och inte har Sussie till hjälp ;)

Visa fler inlägg