Idiotkund !!

Ja nu tänkte jag  skriva av mig lite för nu jädrans är jag irriterad. Det är en kund till oss, som inte gör nått annat än bråkar och skäller. Han gapar å skriker helt utan anledning, kommer in och provocerar och försöker skapa bråk. Alltså detta är en vuxen karl, kanske 45-50 år... sinnessjukt, eller vad?? Fattar inte varför han kommer till oss om vi nu är så himla värdelösa. Nä men han kommer ändå oftare och oftare tycker jag allt, och ska köpa sina förbannade cigaretter och energidryck. Sen skulle han (naturligtvis) hyra släpvagn oxå, och tror ni det var bra?? Neeej, allt var fel och han bad en av min personal att dra åt helvete. UTAN att hon gjort nå fel. Idag var han in igen (!!!) och provocerade men jag var bara kolugn och tänkte att nå bråk ska han inte få, eftersom det är det enda han är ute efter. Han är nästan alltid svettig, och idag luktade han svagt av alkohol. Fast jag tror inte att han "bara dricker", utan han tar nog mer substanser med tanke på det humöret. Uuuäääk !!!!

Sådär... då vet ni vem som har Sveriges (världens??) otrevligaste kund. JAG !!!! Å vad gör man?? När man försöker vara trevlig och härda ut, men ändå bara får skit. Å man litar inte ett dugg på honom. Skulle jag vänligt men bestämt säga åt honom att han inte behöver handla hos oss mer skulle han lätt kunna typ riva hela affären eller kanske ge mig stryk. Så labil är han lixom...

Usch å fy å bläääääääää för denna hemska människa !!!

Lite bröstcancerstatistik

* Skrämmande nog drabbas ca 7000 människor bara i Sverige, varje år av bröstcancer. Det är mellan 15-20 kvinnor varje dag, som får det hemska beskedet.

* Medelåldern för insjuknanden är 64 år

* Färren än 5% av de drabbade är under 40 år.

* Om cancern är lokalt begränsad och kan avlägsnas helt genom operation, så är överlevnaden efter fem år 90 %.

* 5-10 % av all bröstcancer är ärftligt betingad.


Känn och kläm, och KRÄV att få bli undersökta !!!! Ska själv boka tid för mammografi tänkte jag, nu när det finns så nära mig...

Hemma igen

Igår hann jag vara med Sandra och mamma hela dagen, OCH komma hem till min familj. Tänk vad fort det kan gå att resa. Jag satte mig på Grenlandsekspressen från Skien 17.30. Bytte till "Flytoget" från Oslo och var framme på Gardemoen 20.05. Hade ju checkat in via SMS och skrivit ut mitt boardingcard hemma hos Sandra, så allt gick ju så himla snabbt å smidigt. Klev på flyget 21.20... fick dock en panikattack mitt uppe i luften. Kändes som jag höll på att kvävas. Jag fick ingen luft och satt och hyperventlierade och tårarna rann. Satt vid fönstret och hade ingen precis bredvid mig så jag kunde smyga och slapp visa mig. Lyckades bli lite lugnare och resan från Arlanda-Sundsvall gick lite bättre. Men jag säger då det: JAG HATAR ATT FLYGA !!! Fyyyyyyy faaaaaasen vad vidrigt det är. 200% dödsångest från lyft till landning. Blääääääää !!! Landade 23.45 på Midlanda och blev hämtad av Älsklis.

Skönt att va hemma, men alltså det har känns SÅÅ himla bra att vara hos Sandra. Kommer fara dit igen, så fort jag behövs, och jag kan säga att det kändes tusen ggr bättre att vara hos henne, än att följa henne via datorn.

Samtidigt var det overkligt alltihop (vet inte hur många ggr jag skrivit det egentligen). Hon var så snygg och fräsch. Man tycker liksom att en sån jävlig och farlig sjukdom borde ställa till det på utsidan, och SYNAS. Men icke. Inte förrän hon tappar håret... då kommer det synas, och just den biten är ju jäkligt tydlig. Alltså VILKEN typ av sjukdom hon har. När vi var på sjukhuset såg vi några cancermänniskor. Ja, alltså sånna med scarf på huvet :) Tur det finns skitsnygga scarfsar.
 
Sandra hade tillägnat ett inlägg till mig idag föresten. Kika gärna :)

Ett annat problem jag har är att jag har jättejobbigt att vara ifrån mina barn. Grät en skvätt av lycka när jag såg dom alla 3 ligga i dubelsängen och vänta på mig. Trängde mig ner, tillsammans med Henrik bland de 3 barnen och jag låg nå jäkla obekvämt och trångt men hade inte hjärta att skicka bort nå barn. Låg å försökte somna men kunde inte. Sista gången jag tittade på klockan var 03 och när jag sen vaknade och fick höra att jag var tvungen att fara in å jobba mådde jag inte toppen om man säger så. 

Men det är faktiskt så att allt känns som bagateller nu. Så inget ont som inte för nå gott med sig. Att Sandra har fått cancer får mig till en bättre människa ??!! Eller ??!! I alla fall så känner jag att jag klarar vad som helst. Flyger fastän jag hatar det, är borta från mina barn fast det är jättejobbigt, jobba fastän jag inte orkar. Ja listan kan göras lång. Och nu när jag läser det svart på vitt ser jag att det verkligen ÄR bagateller :)

Sandra, TUSEN TACK
för allt. Var så mysigt att vara hos er och de fantastiska pojkarna. Saknar er redan, men jag vet att vi ses snart igen <3 Synd att det är pga sånna här omständigheter vi träffas, men å andra sidan det är väl i sånna här lägen man VERKLIGEN SKA ses !!







♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Visa fler inlägg